Trollmammas blogg

Varje spelare börjar med att skriva 6 underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva 6 saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Tillslut väljer bloggaren 3 nya bloggare och gör en lista av deras namn.... Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras blogg för att lååta dem veta att de blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information....

1) Jag älskar att ta på småbebisars fingrar.... (jag vet sjukt va men de är så söta)
2) Måste bara klämma min sambos finnar bara MÅSTE;-)
3) Sjukligt noga med hur min säng är bäddad då jag ska sova. (precis som om jag skulle bry mej när jag sover hihi)
4) Älskar att äta sötsaker och då speciellt smågodis!
5) Har en fruktansvärd FOBI för ORMAR..... IIIIIIIh
6) Hatar att städa badrum tycker att de är såååååååå äckliga!!! (Men man gör det man måste)

Så här är 7k är jag hur konstig som helst!!

Jag i min tur utmanar: Isabell, Katrin och Christina W

                           Denna dikt har jag lånat av en annan ängelmamma:

Det är svårt att göra rätt
Om du säger till mig "Hur mår du?"
med sympati och medkänsla i din röst,
så svarar jag "Jag mår bra"
därför att prata om min förlust med dig idag är alltför smärtsamt.
Om du träffar mig och inte nämner förlusten
som upptar mina tankar,
Så tror jag att du inte bryr dig tillräckligt om mig,
eller är rädd för att det du säger ska göra mig ledsen.
Det är svårt att göra rätt.
Om du säger "Jag är ledsen för att ditt barn dog",
så blir det svårt för mig att svara.
Vad förväntar du dig att jag skall säga?
Jag vill säga "Jag är också ledsen!",
eller "Det är fruktansvärt!".
Jag vill skrika "Det är inte rättvist!".
Men jag gör det inte,
för jag vill inte bli upprörd idag,
Inte inför dig.
Så jag svarar "Tack".
Ett tack som betyder så mycket mer än så.
Det betyder tack för att du bryr dig.
Tack för att du försöker hjälpa.
Tack för att du förstår att jag fortfarande lider.
Om du inte vet vad du skall säga till mig
Så gör det ingenting.
Jag vet inte heller vad jag skall säga till dig.
Om du ser mig le eller skratta,
Tro inte att jag har glömt mitt barn för en stund.
Det har jag inte, det kan jag inte, och kommer aldrig att göra.
Säg att jag ser ut att må bra idag.
Jag kommer att förstå vad du menar.
Jag börjar bli bra på att läsa mellan dina rader.
Om du träffar mig och tycker jag ser upprörd eller ledsen ut,
Så har du antagligen rätt.
Idag är det kanske en minnesdag för mig,
Eller någon händelse har utlöst en våg av sorg inne i mig.
Om du inte säger någonting så tror jag att du inte bryr dig,
Men om du skulle säga något, kanske det gör allt värre.
Försök fråga mig om jag vill prata,
men bli inte förvånad om jag kanske säger nej.
Det är svårt att göra rätt.
Ge inte upp mig, snälla ge inte upp.
Jag behöver dina försök, hur små eller banala du än tycker att de är.
Jag behöver dina tankar.
Jag behöver dina böner.
Jag behöver din kärlek.
Jag behöver din envishet.
Jag behöver allt detta.
Men framförallt vill jag bli behandlad som vanligt.
Som jag brukade bli, innan allt detta hände.
Men jag vet att det är omöjligt.
Den där obekymrade naiva personen är borta för evigt,
Och det sörjer jag också.
Det är svårt att göra rätt.